Svar på kommentar
Hanna frågar: Hej! Vill först säga att du har sånnnn fin och inspirerande blogg!!!
Jag har några frågor till dig och hoppas verkligen du kan svara, det skulle hjälpa mitt tillfrisknande! Jag undrar när du återhämtade dig från anorexia hade du en period då du åt förbjudna livsmedel t.ex friterat, godis, bröd, kolhydrater, kakor osv för att avdramatisera dessa livsmedel? Fick du träna och i sådan när och hur mycket? Hur är ditt förhållande till mat och träning idag och hur blev det så? Hur ofta äter du godis och sötsaker? Hur ofta tränar du? Äter du efter ett matschema?
Snälla svara! Superfin är du och tack för en toppen blogg! :)
Sophia svarar: Hej fina fina du! Tack för dina underbara ord! Självklart ska jag försöka svara så bra jag kan!
Jajjemen! Jag hade ett helt schema där det stod vad jag skulle öva på vilken dag. Det var 4-7 ggr i veckan med alla möjliga förbjudna livsmedel. Bröd, godis, fika, glass, chips, såser osv osv. Och det är precis som du skriver, för att avdramatisera dessa produkter. Jag tyckte att det var såååå jobbigt att jag sprang iväg ut genom bakdörren på kliniken i ren panik. Men idag äter jag allt detta i stort sett när jag vill. Jag ser det som ett helt vanligt alternativ till yoghurt och flingor. Ibland är man sugen på flingor, ibland på fika. Jag får fortfarande jobba med det, därför är jag noga med att äta det rätt ofta (inte enbart på helger exempelvis) så att det inte blir en skräck igen. Rädslan lättar så småningom. Så fortsätt öva bara! :) jag har haft stoooora problem med aktivitet. Så jag har faktiskt inte alls fått träna. Tills för en vecka sedan. Cirka 1-2 ggr i veckan är jag tillåten nu. Och om det på något vis skulle bli minsta lilla tvång kommer jag inte att få göra det, så jag är vääääldigt noggrann med att ta det lugnt och bara göra det för att jag vill. Jag tucker att man ska komma upp i normalvikt och sedan låta det gå låååång tid innan man börjar, annars är det lätt att man lurar sig själv tror jag. Jag börjar mer och mer få ett "normalt" förhållande till mat. Självklart glömmer man inte att man varit sjuk, men skillnaden nu är att jag struntar i anorexi-rösten och jobbar skrivit varje dag. Det är det som gjort att jag mår så bra idag. Sen är det oturligt viktigt att umgås med personer som får dig att må bra. Inte vännen Ana-anorexi...
Hoppas att det här svaret hjälpte dig! Liva att höra av dig om du undrar över något annat! Fina fina du! Kämpa vidare! Kram
Tack så himla mycket för svaret! :)