Sophia Jansson

 

 

Jag ligger inne på capio i varberg och här äter vi korv (typ jätteofta) och bara massa livsmedel med socker i. Var det så för dig också?

Sophia svarar: Tack snälla underbara du! Heldygnsvården är helt klart både bland det värsta och bästa jag någonsin varit med om. Det var fruktansvärt att behöva trycka in anorexin i sitt hörn, där den inte fick något utrymme alls. Ångestnivån var ständigt så hög att jag ville krypa ur mitt skinn. Jag som är en tjej med stort behöv av egentid och ett privatliv, skulle nu vara fast i en "bunker" med andra sjuka, var tvungen att vila i ett gemensamt vilrum och både duscha och gå på toaletten med öppen dörr. Samtidigt var det som sagt det bästa val jag någonsin gjort. Jag vågar inte ens tänka på var jag hade varit idag om jag inte fått den intensiva hjälp jag fick där. Kanske hade jag varit död? Mandometerkliniken är bra på det sätt att de vill att man ska kunna äta av allt. Äta precis det man gillar och tycke om. Inte det sjukdomen tycker om... Alla har sitt individuellt anpassade schema, och till en början har man "lättare" produkter, men samtidigt får man skriva en lista på de "läskiga/förbjudna livsmedel" man har som mn så småningom börjar att jobba sig igenom. Vi åt korv, toast, digestive, risifrutti, glass och fruktyoghurt, kanske inte allt just på heldyfgnsvården, men på permissioner, och sen framförallt på dagvården övar man mer och mer på detta. Men lunch/middag kunde bestå av allt från kokt torsk, till kött med bea-sås. Och OJ vad jobbigt det var då. Men idag är jag så tacksam för att jag fick börja redan där med att jobba mig igenom min jobbiga lista. Det gör att man blir friskare i huvudet när man inser att det inte spelar någon roll om man äter bea ena dagen och aioli nästa :) Kämpa på fina du! Berätta gärna hur det går för dig! Stor kram!

Anonym frågar: Åh, bästa du!  

Måste bara fråga: när du tagit beslutet att bli frisk, hade du svårt att släppa kaloriräknandet? Så jävla jobbigt och det begränsar och försvarar så fruktansvärt mycket. Några tips? 

Sophia svarar: Hej där fina! Oh ja! Så himla svårt. All den "kunskap" om olika kalorier hit eller dit går ju inte bara att glömma bort sådär. Jag kan fortfarande stå där och tänka vad glassen innehåller, och kanske tänka att "Jag borde välja den som innehåller lite mindre". Men just då, då väljer jag att ta den jag EGENTLIGEN vill ha. Den som är godast. Oavsett kaloriinnehåll. Man måste aktivt arbeta sig igenom det hela tiden. Och tro mig, man släpper det mer och mer för varje dag. Jag är inte helt fri ännu, men jag tänker inte alls lika mycket på det. Jag äter det som är gott. :) Håll ut och kämpa vidare! Stor kram!

Anonym frågar: Kan du inte skriva hur en matdag såg ut på Mando? När åt ni/vad åt ni? Lagade ni mat själva? Kör du samma upplägg nu när du inte är där varje dag?

Sophia svarar: Absolut kan jag göra det!

Frukost klockan 08:00, mellis 10:00, lunch 12:00, mellis 15:00, middag 18:00 och kvällsmellis 20:15

Alla har ett individuellt anpassat schema så att det ska passa patienten. Det kunde fara allt från fisk, till kött, kyckling, raggmunk och fläsk, pasta, ris potatis ja ALLT! Till mellis, är det smörgåsar med olika pålägg, yoghurt, knäckebröd, frukt, risifrutti, skropor, osv osv. När jag senare kom till dagvården får man börja med andra "äta-ute-alternativ" Bio-alternativ, fikaalternativ och sånt. Det kan vara godis, muffins, glass, frozen yoghurt, choklad, chips, popcorn. Allt du kan tänka dig :) Vi lagade aldrig maten själv, men vi gjorde iordning vårt eget mellis. Med övervakning från behandlare. 

Jag har fortfarande ett schema. Ett mycket fritt sådant, men jag känner tt när jag är frisk kommer jag fortfarande försöka äta som Mando lärt mig. Kroppen mår bra av det, och då vet jag att min kropp får i sig tillräckligt :) Kram!

Anonym frågar: En fråga! När du äter en så "stor" eller ordentlig frukost är kanske bättre ord, är det för att du inte äter mellis innan lunchen då? Hur gör du nu med mellis osv, är du noga med det? Äter du utifrån schema eller endast din egen kropp? Några tips på hur man kan våga släppa mer på kontrollen? Så himla svårt :(

Sophia svarar: Hej! Ja exakt! När jag jobbar vet jag att det ibland kan vara svårt att få i sig rätt mängd vid speciella tider. Så jag brukar slå ihop frukost och mellis. Men sen ser jag till att jag får id för lunch och mellis under dagen också. Det finns inget som är viktigare än hälsan! Och sen är ju frukost bästa målet enligt mig ;) Jag är väldigt noga med mellis, att jag får i mig det. Sen kanske det inte blir just exakt de tiderna som Mando lärt mig, men livet är inte statiskt, och så länge jag får i mig maten på någorlunda regelbundna tider är jag nöjd. Jag äter fortfarande enligt ett schema, ett väldigt flexibelt schema, men just nu när jag jobbar mycket tycker jag att det är skönt att veta att jag får i mig tillräckligt.
Att släppa kontrollen är så svårt. Anorexi (och andra ätstörningar) kretsar mycket kring just kontroll. Det jag har känt är att när min kropp mådde fysiskt bättre fick jag lättare att släppa på millimeterkontrollen och när jag sedan började umgås med vänner, jobba och göra sådant jag faktiskt mår bra av, så komemr det lite av sig självt. Det tar tid, men plötsligt kommer du komma på dig själv att det gått lång tid utan att du tänkt kontrollerande, och DET är så HIMLA skönt! Stor kämpa-på-kram!