FRIsk från anorexi
Frihet. Att bli frisk från en ätstörning kopplas oftast samman med att bli fri. Fri från alla dessa monster i huvudet. Frisk och fri. FRIsk helt enkelt. Någon som inte varit sjuk har ofta svårt att förstå hur det är att vara fången i sin egen ångest. Att känna sig fången i en kropp som sjukdomen avskyr är det absolut värsta jag varit med om. Jag hade i många månader svårt att ens slappna av i mina armar då jag var rädd för att nudda mina (vad jag tyckte var) groteska lår. Jag hatade att ha överarmarna hängandes utmed övre delen av kroppen eftersom jag var rädd för att känna efter hur äcklig jag var. Det här begränsade mig, det begränsade Sophia till den grad att jag nästintill försvann. Jag är säker på att ingen som träffade mig under den extremt sjuka tiden skulle vilja påstå att de träffade den riktiga Sophia. Även om jag självklart fanns där bakom alla tunga mörka ångestväggar och att det ibland kunde skönjas en liten springa av hopp och glädje i de annars så svarta ögon jag ofta bar.
Frihet är något som jag kommit att betrakta och framförallt värdesätta på ett helt annat sätt. Jag tar det aldrig för givet längre, jag väljer istället att känna mig tacksam över att jag slipper sitta instängd i ett vilrum på en heldygnsvård utan fönster, kopplad till en, på armen ständigt, övervakande aktivitetsmätare och le mina fake-leenden.
Nej. Frihet är inte att lyckas rymma från en slutenvård och springa bort all ångest på Flemingsbergs trottoarer. Det är inte att ställa klockan på 03:00 och i hemlighet stiga upp och träna sönder kroppen.
Nej, frihet är att kunna resa, att kunna vara nöjd över sig själv när du bär din favoritbikini, frihet är att kunna sova precis hur länge du vill på lediga dagar och slippa kompensera. Frihet är att bli frisk.
Frisk och fri. Snart är jag där. Inte riktigt ännu, men snart.
(Vänstra bilden instängd på HDV, högra Rhodos sommaren 2014)
Frihet är något som jag kommit att betrakta och framförallt värdesätta på ett helt annat sätt. Jag tar det aldrig för givet längre, jag väljer istället att känna mig tacksam över att jag slipper sitta instängd i ett vilrum på en heldygnsvård utan fönster, kopplad till en, på armen ständigt, övervakande aktivitetsmätare och le mina fake-leenden.
Nej. Frihet är inte att lyckas rymma från en slutenvård och springa bort all ångest på Flemingsbergs trottoarer. Det är inte att ställa klockan på 03:00 och i hemlighet stiga upp och träna sönder kroppen.
Nej, frihet är att kunna resa, att kunna vara nöjd över sig själv när du bär din favoritbikini, frihet är att kunna sova precis hur länge du vill på lediga dagar och slippa kompensera. Frihet är att bli frisk.
Frisk och fri. Snart är jag där. Inte riktigt ännu, men snart.
(Vänstra bilden instängd på HDV, högra Rhodos sommaren 2014)
Känner igen mig så mycket i det du skriver, är inne på mitt nionde år snart som sjuk men förtränger det och "låtats" som om jag vore frisk, att alla tankar och känslor och hur jag ser på mig själv är sanningen och att det inte är fel på mig.. Allt jag vill är att bli fri, men hur? Du är en STOR inspiration för mig. Verkligen peppande. Kan man få kontakt med dig via mejl eller nått? Skulle jättegärna vilja lite tips, råd osv. Släng gärna iväg ett mejl till mig vore jätte tacksam om du kunde göra det! KRAM