Kanske är det dags nu
Kanske är det dags att börja blogg igen nu. Efter ett uppehåll på en sommar känner jag att det drar lite i bloggtarmen.
Sommaren har varit den bästa i mitt liv skulle man kunna säga. Efter mycket om och men, och med starkt åtdragna tyglar från Mandometerklinikens håll fick jag jobba och leva rätt så fritt. Dealen var ett strikt schema, med veckovisa viktkontroller och samtal. Däremellan har jag försökt att leva så friskt som möjligt. Visst stöter jag på små hinder ibland, oftast är det dock inte svårare än att sakta ner, och försiktigt klättra över. För att nästa gång galoppera i 180 över de där små äckliga hinder av ångest. Jag ska berätta mer om somaren i ett inlägg, men nu ville jag mest bara säga att "I am back!" Stronger than ever.
Sommaren har varit den bästa i mitt liv skulle man kunna säga. Efter mycket om och men, och med starkt åtdragna tyglar från Mandometerklinikens håll fick jag jobba och leva rätt så fritt. Dealen var ett strikt schema, med veckovisa viktkontroller och samtal. Däremellan har jag försökt att leva så friskt som möjligt. Visst stöter jag på små hinder ibland, oftast är det dock inte svårare än att sakta ner, och försiktigt klättra över. För att nästa gång galoppera i 180 över de där små äckliga hinder av ångest. Jag ska berätta mer om somaren i ett inlägg, men nu ville jag mest bara säga att "I am back!" Stronger than ever.